Dags för en rapport från Örebroracet. Nu två dagar efter tycker jag
fortfarande det var superkul, och skittråkigt... Konstigt va? Läs mer
så fattar du varför!
Jag tog semester på fredagen och åkte upp till Skillingaryd och
mötte upp med Bugman och David. Vi packade in grejerna och for vidare
upp mot Kumla och hade ett trevligt försnack med Christoffer och Leif
på HobbyProdukter. Därefter stack vi till Örebrobanan och bokade lite
platser för teamet. Väl på racedagen var vi pigga och glada. Min bil
var totalgenomgången, och jag lovade mej själv att kontrollera dämparna
denna gång imellan heaten för att inte åka på samma nybörjarmiss som
förra racet där jag missat att jag krökt en dämpare och undrade varför
jag hade så kass väghållning. Det blev inga krökta dämpare denna gång,
men det är skönt att man inte längre är nervös och stirrar som man
gjort hittills, nu kan man njuta mer av tävlingen trots det späckade
schema en racedag i Mittsvenskan innebär. Samma rutin gjorde att jag
slapp bindningsproblem under dagen, radion hade tappat bindning , men
det kollade jag direkt då jag kom på plats, och bindningen höll hela
dan sen jag fixade det innan racen började.
Träningsheat 1: Jag startade med min grundsetup jag kört alla race, dvs
5000-5000-3000 i diffar, 55 olja fram och 50 bak i dämpare med gråa
fjädrar och 14 klocka. Bilen gick inte så bra över vägen och sparkade
bakup som en galen åsna över ojämnheterna i banan, som bildades ganska
så fort.
Hatten av för hubban som skötte sig utmärkt!
Kvalheat 1: Eftersom jag är av teorin att utgå från en setup
under detta år iallafall, och göra små ändringar (det finns så mycket
kvar att polera på utan att skylla på bilen) så bestämde jag mej för
att höja bilen fram endast. 2mm skims åkte dit och det gjorde susen. Nu
följde bilen fint och svalde ojämnheterna galant. Motorn 4-taktade en
hel del, men det var igentligen skit samma, jag hade lågfartstryck så
det räckte och blev över. Werksen är grym! Christer "Hypernator"
Oscarsson mekade och var mycket nöjd med min körning, och det var jag
också. Slutade som 3a eller 4a i det heatet.
Kvalheat 2:
Testade ATS Adherence Super soft AA men jag gillar inte dom lika mycket
som Soften. Det blir ju så, när alla tycker man kört bra, iallafall för
mej, att jag blir nervös direkt. Därför när jag hörde att jag ledde
heatet av speakern så började jag stirra och blev så nervös så att jag
skakade i händerna! Skitlöjligt, man kör ju en radiostyrd bil, men så
blir det! När jag så insåg att jag helt plötsligt körde skitdåligt,
gjorde jag nybörjarfelet nr1, dvs gasa mer. Helt plötsligt höll jag
spåren helt värdelöst, var ute och sladdade i det lösa gruset, välte
osv osv. Inte ett bra kval med andra ord.
Kvalheat 3: Gick tillbaka till ATS soft A som jag kört på hela
tiden. Innan jag startade upptäckte jag det enda felet på min bil under
hela dagen. En avgasrörsfjäder hade gått av. Dit med ny och nytt
luftfilter, och sen ut. Nu hade jag bestämt mej att ta det lugnt lugnt
lungt, och inte stirra upp mej. Speakern var på min sida och
kommenterade inte hur jag låg till, och jag körde ett superkanonkval!
Inte ett vält. Inte ett misstag!
Resultat: 20:e plats och kvartsfinal B, 5:e plats. Jag var riktigt nöjd
och kände verkligen hur bra jag kunde banan, att jag hade sån koll på
spårval så att jag inte inte trillade dit i de hål och gropar som nu
hade bildats på banan.
Kvartsfinal B: Startade på en 5:e plats. Hade nålat i Werksen
lite på topp för att få lite mer varv på rakan. Starten gick fint, jag
klarade mej ur alla krascher och kom ut på en 3:e plats. Efter
ytterligare ett halvvarv gjorde 3an ett misstag och välte och jag låg
två. Ingen nervositet, jag hade bestämt mig att köra som om det var ett
tidskval och att jag inte körde mot andra bilar. Ville dom om skulle
jag släppa dom och bevaka. Kände bara att det var kul att köra och att
jag körde i ett tempo som jag hade kontroll över. Hypernatorn vrålade
nerifrån depån att jag låg bra till och bara skulle köra. Hans glada
tillrop då och då gjorde att man fick en extra boost och loppet flöt på
kanon! Efter vad jag gissar som 5 minuter gjorde jag ett misstag i
kvadrupelhoppet efter rakan och lade mej uppochner. Kurvvakten bara
stod och tittade, och jag varvade till och väntade. Det kändes som en
evighet men ingen reaktion. Bil efter bil for förbi. Tillslut varvade
jag bilen i säkert 5 sekunder och kurvvakten började röra på sig.
Bilfan dog. Hypernator började springa ut för att vända bilen själv
istället. DÅ vände kurvvakten på min bil. Jag skrek till Hypernator att
bilen dött, och han sprang som en borstlös 1:8 med ettans reaktor från
Barsebäck monterat i ackhållaren, och startade upp bilen och tankade.
Första tanken var ju så klart nu att nu måste jädrar i gatan gasas. Men
jag vet ju hur kasst jag kör när jag tar i så jag bestämde snabbt att
jag INTE skulle göra så utan köra precis så som jag gjort innan. Körde
nån minut och Hypernatorns vrål från depå gjorde att jag fattade att
jag gjorde rätt. Själv hade jag inte nån koll alls, men jag började
passera bilar och det var riktigt kul att köra. När Hypernator ropade
in mej för tankning så blev jag sur, varför sabba med ett tankstopp nu
när det rullade så fint, men stoppet gick kanon och jag var snabbt ute
igen. Under tiden jag körde sprang Hypernatorn som en skyttel fram och
tillbaka för att kolla hur jag låg till på monitorn i depån och hans
stämma blev ljusare och ljusare och han hetsade mej, och jag fattade
att jag faktiskt hade en chans till 5e platsen som behövdes för att gå
vidare till semi. På näst sista varvet ropade han att jag hade 5
sekunder på nästa bil vilket kändes omöjligt, jag körde på i mitt tempo
och Hypernatorns vråååååål när jag gick in i mål var kul att lyssna på.
H ger verkligen miniracing en ny dimension. När jag stannade bilen på
min plats var Hypernator borta. Han kom tillbaka från monitorn efter
att kollat resultatet och skrek att jag fixade det, men lyckan var
kortlivad. Det visade sig att Micke Heed bestämt sig för att visa upp
bottenplattan för varvräkningsboden, och därför missat att få sin bil
räknad på ett varv. Då man nu la på ett varv så hamnade jag på 6:e
plats. SURT (för mej)!
Jag välte, misstaget var mitt, hade jag aldrig vält hade det aldrig
blivit såhär. Men att ha bilrädda bilvändare (jag tror inte detta var
någon förare utan nån som hjälpte till från klubben) funkar ju inte.
När jag är bilvändare går jag in för den uppgiften lika mycket som jag
gör för att köra. Nu låg jag på tak säkert i 30 sekunder + den tid det
tog att hämta min bil starta den och tanka, plus att jag åkte på ett
extra tankstopp. Skitsurt......
Jag är ändå nöjd. Jag har aldrig kört så här bra och tänker ta med mej
det till nästa race i Borås, jag tänker avsluta min första racesäsong
så bra jag bara kan!
Även om jag nu trillar ner ett par pinnhål i totalen, så ska jag göra
allt för att klara mitt mål för detta året, dvs topp 20 i Grupp 2. Stay
tuned för sista rapporten!
Kommentarer