Jaha, sista rapporten för i år. Iallafall racerapport.
Vi kom till Örebrobanan vid halvåttatiden, dagen innan hade bjudit på ett rejält regn, och det syntes. Min bil var föreberedd och preppad, och det såg ut att bli en lugn dag. Fick se tidsschemat som var helt omkastat, och jag skulle starta i heat 3. Banan var b.l.ö.t och det fanns massor med jobb att göra för de som jobbade med banan. Folk struntade i träningen, och tillslut ropades det ut att man flyttade fram träningen en timma. Gott det....
Träningspasset bjöd inte på så mycket spännande, Örebrobanan är ju inte tekniskt svår men rolig att köra på. Oroande var att den redan var så bumpig. Bilen gick trots det fint, och jag kände mej för, fes omkring och hittade spår. Körde Revolverdäck M3. Klart najs.
Heat 1. Tog det lite lugnt, men blev snart uppstressad av trafiken. Banan började bli bumpig och det haglade bilar runt om mej, och det var svårt att få till ett momentum. Tror jag slutade 6a. Testade Crimefighter, njaaa. Lite halare.
Heat 2. Kämpade på, Christer peppade nedifrån, banan började bli ruggigt dålig. Svårt! Blev 2a. Tillbaka på Revolver.
Heat 3. Ett riktigt skitkval. Blev påkörd ett antal gånger. Körde också av ett antal gånger. Letade spår. Trots allt blev jag återigen 2a. Fattade inte det. Men, ok!
Placerade mej totalt som 7a, dvs semifinal. Trodde jag.....Visade sig sen att det tydligen räknades fel och efter ett tag kom nya listor upp, nu var jag 10a. Spelade mindre roll då jag iallfall kom till Semi, vilket var ok för mej....
Semifinal: Nya Revolver och ny ack och dags för start. Starten gick ganska bra, det var rätt ruffig körning, i kombination med en enligt mej totalt redan sönderkörd bana, och jag hamnade efter nån kurva rätt in i en hög bilar, och kom tillslut loss på 11e plats. Bara ta det lugnt för det var 20 minuter kvar.
Passerade efter ett tag lite bilar och sen började det jävlas nåt oerhört. Välte, fastnade i andra, försökte ta det lugnt för att inte välta men varje gång jag körde "säkert" kom någon med full plåt , i mitt tycke på vinst eller förlust. Blev vält, ihopkrokad, avputtad och allt möjligt. Kanske var jag långsammare, jag vet inte, men inte ett ljud från racekontrollern. Försökte ta det lugnt, försökte komma i tempo igen, men så här höll det på hela tiden. Inte så att jag skyller från mej på andra, som sagt, kanske var långsammare än de andra på de tuffa partierna, men jag körde ju trots allt ifrån dom tills jag tog det lugnt för att "säjfa" där jag visste det var lätt att välta. Efter säkert ha blivit påkörd 20 gånger utan ett ljud från nån flippade jag totalt ut. Började mata allt vad tygen höll. Min absolut sämsta körning ever. Var så förbannad så jag kommer faktiskt inte ens ihåg så mycket. Vet bara att på sista varvet drog jag i full fart in i en slipers. Amanda S. lyfte upp bilen och ett däck samt en drivaxel trillade ner på marken. Jag gav mej FAN på att aset skulle i mål, och att jag skulle använda drivaxeln i min nya karriär i OS i knyppling och vrålade till stackars Amanda att hon skulle släppa ner bilen. Efter 2-3 gångers upprepande gjorde hon det, och jag körde aset över varvräkningsslingan och tänkte att jag hade många att be om ursäkt för mitt beteende och att dagen nu var över. En hel del som kom fram till mej och skällde på mej med all rätta, och jag skämdes som en hund för hur jag betett mej. Gillar inte att andra skriker i tornet, och jag hade då förverkat min del för hela min framtida RCkarriär i detta heatet. Har redan, och ber igen till de jag inte gjort det till, om ursäkt för min barsärkgång.
Då stegar Nylund in i tornet och talar om för mej att jag fick 6eplatsen? Kunde INTE tro det var sant......
Så, panikmek med bilen. Hela plasthållaren för spindeln var avslagen. Sebbe hjälpte mej montera isär medan jag rotade fram reservdelar. Plockade ihop bilen, plockade ihop mej själv mentalt och satte dit startnummer 11 på bilen.
Final: Vi hann köra nåra varv i uppvärmning innan det blev time out. Tog det lugnt, slappade och pratade lite med Petros. Nu skulle jag köra lugnt och fint, och skulle göra allt för att hålla mej undan problemen. Så blev det också. Efter ca tre varv kände jag att bilen inte accelererade som den skulle. Den tappade kraft... Tog ut den på rakan och klev på och det lät som om den slirade.... Bugman ropade efter några varv och undrade vad det var nåt fel, svarade att ja det känns som kopplingen slirar, men han sa: -Kör för fan. Vad har du att förlora. Bilen gick långsammare och långsammare, jag såg till att hålla mej borta med support från Bugman för varvande bilar, och vi fick ändra tankstoppen till ca 4 minutsintervaller, Novan blev törstig av att slira.....
Låg trots det 9a ett bra tag, men tappade sen och landade 4 varv efter vinnaren Lukas. Visade sig att pinjongen pajat och jag hade kört framhjulsdrivet 42 varv av 45. Karma!
Kändes trots det som att det var skönt att jag tog mej i mål och fick sätta punkt för säsongen.
Landade 11 i finalen. (Förresten, 12an han hade samma problem som mej fast framdiffen rasade istället :-) ).
Lite nervös inför totalcupprisutdelningen. Hade inte en aning om hur jag skulle placera mej, men hade ju hoppasts på åtminstonde topp 5 i finalen. Skulle man halka ner från sin femteplats? Skulle jag klara det, det var ju trots allt målet för säsongen.
Ja det gjorde jag. David som låg 6a inför Örebor gick om mej, men jag hankade faktiskt trots allt upp mej till en 4e plats i Grupp 2, och med tanke på sista racet är jag fullständigt nöjd med detta.
Den här tävlingen var ett lågvattenmärke enligt mej, rent arrangörs- och förberedelsemässigt sett. Även vi förare har ett ansvar för att det blev som det blev, med all ruffig körning. Har dock redan skrivit om det, och den som är intresserad kan läsa det på tex SMRK.org eller Minioffroad.se. I övrigt har jag haft en rolig säsong, med ett bra team och efter ett tag också en bra bil. Nästa år tror jag att jag ska testa att köra SverigeCup eller kanske Sydsvenska Cupen. Vi ses nästa år igen på banorna!
Tack till MickeTT och Najjlund för bilderna!
