Träning i Klippan - The Hixx-perspective

När vi kom till banan var det precis som vanligt. Hypernator stimmade, Doktorn matade upp låda efter låda på bordet, och Pimp-Toddan hade gjort nya ställ till bilarna åt sig och Bugman. Lite lamper o dret sen var det display i Pimp-toddans monter som vanligt. En vanlig träning alltså. Minimaster plockade upp sin nya ASS RTR, och den såg riktigt fin ut. Han körde nåra varv bara, sen började han få bra kläm på den. Vi kunde dock konstatera att den inte fjädrade så bra så vi kollade över dämparna och fick fylla dom, de var tomma. Nu gick bilen ruskigt fint och Mini hade klart bra flyt. Efter ett tag konstaterade vi dock att den blödde igenom i dämparna bak.

Jag fick testa bugmans bil. De första varven var mycket svårt att köra. Värre än övergången från Hyper 7an med den sävlig S3 motorn till Kyosho 777WC med WS7III. Men jag taggade ner och bestämde mej för att mer eller mindre rulla bilen runt banan ett par varv. Körupplevelsen med dessa små skitbilar är lika men ändå väldigt olika mot 1:8. De är ju givetvis mycket kvickare i reaktionerna, mer nerviga, men ändå är det inte så. Jag tror det beror på att banorna är mycket finare. Det finns inga gropar eller stenar som man smäller i. Kör du rakt så går det rakt. En 1:8 måste du passa hela tiden pga av banans tillkortakommanden. Så det är (enligt mej) både enklare och svårare att köra 1:8. I allafall kunde jag börja öka farten efter ett tag.
På det hela taget var jag mycket nöjd med den kvarten, och kan verkligen förstå att det här är bra träning inför en 1:8 säsong.

Tillbaka till Minimasters bil. Vi fick låna ett par PRO-dämpare till baken, fyllde upp dom och slängde på dom. Justerade höjden på dämparna runt om och David satte fart. Bilen går grymt bra alltså. Radion är av enkelt RTR-snitt men ger extremt fin känsla. Bästa enkla radio jag känt på! Minimaster hade bra fart men som jag gör han misstag och välter. Jag förmanade honom enligt den Buggerska metoden att repetera och repetera. 1 kurva i taget. När man kan en kurva går man in för att ta nästa så bra som möjligt. Håll bilen i backen, att flyga kostar tid (oftast), och jag förstår att man är nervös om man ska tävla första offroadkörningen man gjort, men måste säga att MiniMaster ÄR en duktig offroadförare, och kommer göra jädrigt bra ifrån sig när han börjar med 1:8, för det kommer du att göra Mini ;-) eller?

Sen hållbarheten. Efter hela dagen vvar ju minimasters bil den som höll bäst. Något att fundera över. Jag tror det har med de borstlösa motorerna att göra. Mycket pulver= Mycket skador.
Jag körde Bugmans bil en gång till. Nu hade han satt om diffarna, mjukat upp den bak, och hårdat till den fram. Bugman körde mycket fortare så enligt egen utsago, jag gjorde det inte. Konstigt hur olika körstilar man har.


BugMan och Hixx höll ut längst. Jag fick låna den storsinte minimasters bil, han åkte med doktorn o co, och det var den bästa tiden för mej på dan. Med min körstil höll ackarna nära 20 minuter, kunde jag verkligen börja mata. Jag vågar påstå att jag höll bra tempo igenom, och kunde köra varv efter varv utan att välta. Tillslut gav till och med Bugman upp, men Hixx han tragglade varv efter varv. Riktigt kul att känna att man har en sån fin bil som medger sådan kontroll, och att man kör så pass bra att man inte välter utan kan stå och köra bilen som om där var ett spår nedfräst i banan, hehehe. Den här träningen gav mej verkligen mycket. ASS RC18 RTR eller vafan den nu heter, verkar vara en m y c k e t kompetent bil. Det enda som verkar klent är dämparna, men i övrigt känns det som en riktigt fin bil att köra.....

Bifogar nåra filmer nedan i mobilkvalitet.